Imorgon ska det bakas. Ovanligt va?!

Jo då kära läsare, så är det. Imorgon ska det bakas...igen. 

Min man kommer att dra en lång, djup suck och säga : "Du tycker inte att det räcker med projekt älskling?". Och jag kommer som alltid svara; "Jag ska bara...."

Fast jag tror att han tycker det är ganska kul att jag får mina ryck! Om inte annat så tycker han att det är väldigt trevligt att få äta resultatet av rycken. Och det är ganska så fantastiskt att han orkat med mig så länge med alla dessa projekt jag har. För jag extremt svårt att sitta stilla, som säkert många av er har märkt (på gott och ont). Jag har alldeles för många ideér om saker jag vill göra men jag vet inte alltid hur jag ska hinna med dem. Men jag älskar att skapa, älskar att göra något vackert eller aptitretande eller lockande av något slag. Det ger så oerhört mycket att få skapa olika saker och jag kan aldrig få nog. Jag vill lära mig allt, göra allt, hinna allt! Skulle helt klart behöva några timmar till på mitt dygn.

Idag lyckades jag försova mig, för första gången sen jag var tonåring! Jösses, flög upp ur sängen när jag hörde min mans extremt enerverande ringsignal. Yrvaken sprang jag runt som en halvvirrig höna och visste knappt vad som var upp eller ner. Kom till jobbet med andan i halsen och framstod säkerligen som en totalt borttappad galning när jag steg in på kontoret. Allt detta har med största sannolikhet att göra med att jag bakar tårtor i sömnen numera. Jag dekorerar dem och pyntar i alla möjliga former och färger. Min käre man har börjat fråga mig på morgonen vilka tårtor jag bakat under natten....ähum.

Men det är priset man får betala när man hittar en extremt rolig hobby. Så, mina vänner, ni får stå ut med mina ryck och min förvirrade uppsyn. För ni förstår; jag kämpar mot ett visst mål och jag tänker nå dit. Jag kommer säkert få kämpa "bak"delen av mig (gud vad fyndig jag var nu hehe) men jag tror faktiskt att det kommer att vara värt det.

Och till min oerhört snälla och underbara man vill jag säga: Tack för att du alltid står bakom mig och stödjer mig i allt jag får för mig att göra och för att du alltid uppmuntrar mig till att följa min dröm. Och tack för att du har tålamod med mig! Jag skulle vilja säga att det är en bedrift i sig!! Och ja, jag ska baka imorgon...IGEN!