Ibland drabbas man av lite lätt panik...

Ibland drabbas man av lite lätt panik. Ja, så är det faktiskt. Jag sitter ofta och tittar runt på andra bloggar som handlar om det som jag brinner för, bakning och scrapbooking. Så ser man dessa fantastiska skapelser som bara är så oerhört skickligt gjorda och så vackra så man tappar andan. Det leder ofta till den där hemska och avskyvärda avundsjukan då man känner att man bara önskar, lite lite grann, att de som är så där duktiga bara kunde ta och misslyckas någon gång. Och ja, jag vet, det låter hemskt! Men det bottnar sig ju faktiskt i att man själv önskar att man var så där duktig och skicklig på att skapa saker som de är. Men sen när jag väl tänkt efter en stund så kommer jag till sans med att det finns vansinnigt många människor som är bättre än vad man själv är på det man gör och det bara är att gilla läget. Det är då bättre att faktiskt lära sig av de som är så där duktiga och vara glad för att de vill dela med sig av sin fantastiska kunskap, så att vi andra kan lära oss och kanske en dag nå samma nivå som dem. Någonstans i det hela måste jag acceptera att jag inte kan allt på en gång, att jag måste ta en sak i taget och lära mig steg för steg. 

Och det är lätt att vara självkritisk, att aldrig vara helt nöjd med det man skapar. Det är lätt att tycka att det aldrig är tillräckligt bra, tillräckligt snyggt, tillräckligt proffsigt eller tillräckligt perfekt. Jag kan titta på något jag skapat och bli så oerhört irriterad över att det inte blir exakt som jag vill. Att det inte blir lika snyggt som det någon annan skapat. MEN....jag börjar inse att det är dumt att mäta sig med andra. För detta är det som JAG skapar, det som kommer från MIG, det som JAG älskar att göra. Och om andra människor tittar på det jag gör och tycker det är fint så borde faktiskt det räcka för att man ska bli nöjd, eller hur?! 

Det kanske till och med är bra att vara så där självkritisk för det är ofta det som driver en framåt, det som gör att man vill göra det bättre och bättre för varje gång. Så jag kommer helt enkelt att fortsätta göra det jag gör. Och jag kommer sträva efter att bli bättre. Och jag kommer att sträva efter att någon dag själv bli nöjd med det jag gör.

Jag vill passa på att säga till alla er underbara människor som uppmuntrar mig och som ger mig så många fina ord att det är ni som gör det hela värt det. Det är för er jag skapar och för er jag vill fortsätta. Om ni visste vad era ord betyder och hur glad jag blir av dem. Det är ni som stillar min panik när den infinner sig.

Och jag är glad att det finns så många underbara och skapande människor därute som vill dela med sig av sin fantastiska talang, kreativitet och kunskap. Ni gör världen vackrare, vad det än är ni skapar. Jag kommer nog alltid vara avundsjuk på er men jag kommer för alltid beundra er och det ni skapar, hoppas det är ok.

Som min man sa igår; 

"Att våga är att förlora fotfästet en stund, att inte våga är att förlora sig själv".

Jag tänker våga!

/ Caroline