Eftersom detta är en blogg så är det ju givetvis meningen att man även ska skriva något då och då. Jag vill därför dela med mig av en ganska så charmig historia från min barndom.
Pratade med min kära far tidigare idag då jag skulle berätta för honom om min blogg. Kom då att tänka på en rolig incident som jag fick bevittna när jag var yngre och pappa skulle baka bröd.
Pappa har alltid älskat matlagning och brödbakning och under hela min uppväxt bjöds det således på god mat och gott bröd. Dessvärre kan min far vara en mycket tankspridd man och stundvis har han verkligen inte koll på läget, detta givetvis till min stora glädje under vissa stunder.
En dag skulle han som vanligt börja göra degen till brödet och blandade så fint alla ingredienser i matberedaren. I samma stund som han satte på maskinen steg jag in i köket enbart för att bevittna en av de roligaste syner jag sett. Pappa sättter igång matberedaren och två sekunder senare är det enda som jag ser, ett stort vitt moln av mjöl...
Pappa, som inte alltid har det mest vårdade språket, utbrister "SAAAAAAAAAAAAAAAAATANS JÄVLAR" och när molnet lagt sig ser jag en vit och väldigt arg figur stå framför mig. Det roliga med den synen var dessutom att när pappa tagit av sig sina glasögon, så var det den enda fläcken i hans ansikte som inte var täckt med mjöl. Både han och köket fick städas av och det tog en bra stund med tanke på att det var ett helt paket mjöl i gigantdegen han gjort. Efter den incidenten glömde pappa aldrig mer att sätta på locket till matberedaren!
Jag hoppas verkligen inte att jag är lika klantig som honom för då vet i tusan hur mina tårtor kommer se ut...
Men, käre far, vad vore min barndom om inte alla dina klantiga och underbara missöden?! Jag älskar dig men vill verkligen inte bli som dig i det avseendet! ;)
Tjing! / Caroline
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Vad trevligt att du besöker min sida!! Varmt välkommen hit :)