Kommer ni ihåg dessa? Som man alltid gjorde på dagis eller fritids?
Kristyränglar som man fick pynta med fina bokmärken och ta med dem hem för att sedan hänga dem i granen. Jag brukade göra sådana när jag var liten. Och mamma hängde dem i granen så att de visades upp för alla som kom.
Min mamma gjorde alltid julen speciell.
Hon pyntade överallt och det var alltid så vackert. Och på julafton smög jag alltid ut och tjuvklämde på paketen under granen. Det doftade alltid gott av thé och lussebullar. Ljusen var alltid tända och lyste upp mörkret.
Min mamma gjorde alltid julen speciell.
Hon hade alltid en stor korg med härlig frukt på vardagsrumsbordet. Granen var alltid vackert klädd i sin finaste juleskrud. Det var pynt överallt och man skulle alltid vara finklädd...hela dagen lång. Tills dess att man fått öppna sina julklappar som man lyckligt fick leka med resten av kvällen.
Min mamma gav mig underbara barndomsjular.
Hon hade alltid slagit in paketen så där vackert. Hon pratade alltid med tomten så att han skulle besöka mig.
Hon gav mig en varm känsla där familjen var i fokus och alla samlades.
Vi var ingen stor familj men vi hade mycket kärlek.
Jag ser tillbaks på mina barndoms jular och minns dem med kärlek. För det var en tid som var alldeles underbar och magisk. Det är skälet till att jag fortfarande älskar julen så mycket.
För min mamma gjorde julen speciell.
Och hon är speciell.
Speciellt i mitt hjärta.
Kommer ni ihåg de här?
Det gör jag. Min mormor hade alltid sådana vid speciella tillfällen.
Jag älskade att vara hos min mormor. Hon doftade gott av parfym och jag vaknade alltid till doften av nybryggt kaffe och ljudet av "Melodikrysset".
Min mormor fick mig alltid att känna mig trygg. Hon vigde en stor del av sitt liv till att göra mitt liv lyckligt och gav mig en barndom som är få förunnat.
Min mormor är speciell.
Hon byggde kojor i köket till mig där jag fick sitta och leka hela dagen. Hon gav mig bullar att äta i min lilla mysiga koja och vi ritade tillsammans.
Min mormor gjorde allt för mig.
Hon hittade alltid på speciella saker för mig och tog mig alltid med på utflykter. Hon hade alltid med sig fika, den bästa fikan i världen.
Min mormor gav mig minnen som kommer leva en livstid. De gör mig varm inombords och jag känner en lycka över att ha fått så fina minnen.
Min mormor är speciell.
Hon är speciellt nära mitt hjärta.
Och idag ger hon min dotter alla de underbara minnen jag fick som barn.
Det är få förunnat.
Min mamma och min mormor är två kvinnor som gjort mig stark. Som gjort mig till den jag är. De har stått vid min sida och stöttat mig. De har torkat mina tårar när jag varit ledsen. De har fått mig att le när jag känt mig nere.
De har pushat mig, bråkat med mig, oroat sig för mig, tjatat på mig, väglett mig.
Men framför allt har de älskat mig, oavsett vilka vägar jag valt att gå.
Det är två starka kvinnor som alltid stått där vid min sida.
Och jag beundrar dem.
Vi är en familj.
Kanske inte så stor.
Men med mycket mycket mycket kärlek.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Vad trevligt att du besöker min sida!! Varmt välkommen hit :)