När livet förändras...

Ja kära vänner, jag har tagit en paus från bloggandet efter beskedet om min Pappas hastiga bortgång. Jag vill dock skriva några rader här ändå.

Det har blivit en resa upp till Karlstad där min far bodde och det var en resa även känslomässigt. Det är många tankar som som gått genom mitt huvud de senaste två veckorna och sorgen är stor liksom saknaden. Det är svårt att förstå när någon man älskar inte finns hos en längre och man konfronteras med många av livet stora frågor. 

Det svåraste i allt detta var konstigt nog inte att komma hem till hans hus. Det svåraste var att skriva min egen Pappas dödsannons. Så verkligt allting blev....så svart på vitt....så slutgiltigt.

Det har varit svårt att hålla sig samman och det kommer stunder då allt brakar ihop och jag inte längre vill eller orkar ta tag i något. Någon sa till mig idag "jag fattar inte hur du står upp efter allt som hänt". Nej, det gör inte jag heller. Men man måste. Man måste fortsätta leva, fortsätta kämpa, fortsätta älska de man har omkring sig. Och jag är övertygad om att det var precis det min Pappa ville. Han ville att jag skulle fortsätta göra det jag älskar och han ville framför allt att jag skulle vara lycklig. Men ibland är det svårt, ibland måste jag kämpa. 

Men vilken människa gör inte det? 

Vilken människa ställs inte inför tiden när livet förändras drastiskt? 

Man måste bara hitta en väg för att klara det. 

För mig är det läkande att skriva. Och att tala. Att tala om min Pappa gör att han inte glöms bort. Att jag och de som fanns runt omkring honom pratar om honom, gör att att hans minne hålls levande.

Han var älskad min Pappa. 
Han ÄR älskad. 
Och jag kommer hålla hans minne levande.

Genom att minnas honom med kärlek.

Genom att prata om honom med ett leende.

Genom att fortsätta leva, skratta och älska dem runt omkring mig.

Genom att fortsätta framåt och förverkliga de drömmar som han var så glad att jag hade.

Jag har fått många mail, många sms, många varma tankar och hälsningar skickade till mig. Jag tar dem alla till mig och de gör mig lite starkare för varje dag. 

Återigen har jag fått bevis på vilka fantastiska människor det finns där ute. Många av er som följer bloggen har hört av sig med fina och värmande ord, vackra dikter, stöd och kärlek. Återigen- Tack!! 

Jag kommer fortsätta med bloggen när jag fått tillbaka lite styrka och inspiration. 

Tills dess- sköt om er och ta hand om varandra!!
Livet är värdefullt.

Caroline - http//:stheavenstreet.blogspot.com -