Valborgsgottis!

Ja det blev inte mycket till eld denna Valborg för min del, men det blev en väldigt trevlig kväll hos föräldrarna istället! Och eftersom de var så snälla att bjuda på middag så tog jag självklart med mig desserten :). Viljan och glädjen med att baka börjar så långsamt komma tillbaka och idag var jag till och med riktigt sugen på att baka. Så det fick bli något enkelt men oerhört gott; Kladdkakecupcakes med skogsbärsmousse! Tokgott utan tvekan och ganska snabbt att göra. Dottern blev i sedvanlig ordning väldigt glad när hon hittade godsaker i kylen och det kommer säkert slinka ner både en och två där minsann :).

Hoppas ni haft en härlig Valborg och att solen lyst även på er denna dag. Visst är det underbart och efterlängtat med vår nu?!

"Vintern rasar".....ladidadai.....eh hur var det nu den gick????

Åh vad det är underbart med VÅR!!!!!

Caroline - http//:stheavenstreet.blogspot.com -

Dagens bröllopstårta!

Ja kära vänner, det har inte blivit mycket bakande gjort på sista tiden. Men NU äntligen har jag bakat.....och det blev inte direkt den lilla tårtan. Utan en fyravåningstårta tung som attan!!! Så här blev resultatet;

Den här tårtan gör jag i min älskade Pappas minne. Jag vet att du ler däruppe i din himmel och är nöjd över att jag är igång igen. Kärlek till dig Pappa.

Nu är jag lite sliten så nu blir det BARA vila resten av helgen! Jag önskar er en trevlig kväll :)

Caroline - http//:stheavenstreet.blogspot.com -

När livet förändras...

Ja kära vänner, jag har tagit en paus från bloggandet efter beskedet om min Pappas hastiga bortgång. Jag vill dock skriva några rader här ändå.

Det har blivit en resa upp till Karlstad där min far bodde och det var en resa även känslomässigt. Det är många tankar som som gått genom mitt huvud de senaste två veckorna och sorgen är stor liksom saknaden. Det är svårt att förstå när någon man älskar inte finns hos en längre och man konfronteras med många av livet stora frågor. 

Det svåraste i allt detta var konstigt nog inte att komma hem till hans hus. Det svåraste var att skriva min egen Pappas dödsannons. Så verkligt allting blev....så svart på vitt....så slutgiltigt.

Det har varit svårt att hålla sig samman och det kommer stunder då allt brakar ihop och jag inte längre vill eller orkar ta tag i något. Någon sa till mig idag "jag fattar inte hur du står upp efter allt som hänt". Nej, det gör inte jag heller. Men man måste. Man måste fortsätta leva, fortsätta kämpa, fortsätta älska de man har omkring sig. Och jag är övertygad om att det var precis det min Pappa ville. Han ville att jag skulle fortsätta göra det jag älskar och han ville framför allt att jag skulle vara lycklig. Men ibland är det svårt, ibland måste jag kämpa. 

Men vilken människa gör inte det? 

Vilken människa ställs inte inför tiden när livet förändras drastiskt? 

Man måste bara hitta en väg för att klara det. 

För mig är det läkande att skriva. Och att tala. Att tala om min Pappa gör att han inte glöms bort. Att jag och de som fanns runt omkring honom pratar om honom, gör att att hans minne hålls levande.

Han var älskad min Pappa. 
Han ÄR älskad. 
Och jag kommer hålla hans minne levande.

Genom att minnas honom med kärlek.

Genom att prata om honom med ett leende.

Genom att fortsätta leva, skratta och älska dem runt omkring mig.

Genom att fortsätta framåt och förverkliga de drömmar som han var så glad att jag hade.

Jag har fått många mail, många sms, många varma tankar och hälsningar skickade till mig. Jag tar dem alla till mig och de gör mig lite starkare för varje dag. 

Återigen har jag fått bevis på vilka fantastiska människor det finns där ute. Många av er som följer bloggen har hört av sig med fina och värmande ord, vackra dikter, stöd och kärlek. Återigen- Tack!! 

Jag kommer fortsätta med bloggen när jag fått tillbaka lite styrka och inspiration. 

Tills dess- sköt om er och ta hand om varandra!!
Livet är värdefullt.

Caroline - http//:stheavenstreet.blogspot.com -

Mitt varmaste och mest innerliga Tack.

Jag vill rikta ett väldigt varmt och innerligt Tack till er alla som hört av sig till mig på ett eller annat sätt, i samband med min Pappas hastiga bortgång. För alla mail, kommentarer och allt stöd som jag redan fått. Det betyder oerhört mycket och gör mitt hjärta varmt. Det finns så många fantastiska människor och jag känner verkligen ert stöd och jag vill att ni ska veta att det är så mycket värt för oss alla.

Min Pappa dog mycket hastigt och det kom som en chock. Det är svårt att ta till sig att han är borta och saknaden är enorm.

Jag har dock ett stort stöd från min dotter och Joakim samt min familj och de gör allt för att hjälpa och trösta mig. 
Det är i stunder som denna familjen är så viktig och det är även i stunder som denna man vet vilka som är ens vänner och vilka som inte är det. 
Det är också i stunder som denna man upptäcker hur många människor runt omkring en som har värme och kärlek nog att sträcka ut sin hand till den som behöver den.

Och det är fantastiskt att se.
Så Tack!!


Jag fick några ord skrivna till mig idag som är så värdefulla och det stod något så tänkvärt;
"Men, livet i ditt inre har samma blod som din far, på så sätt går livet vidare".
Och det är verkligen så. Genom barnet jag bär lever min far vidare och jag vet att han ler i sin himmel. Jag är glad att jag hann berätta för honom att han skulle bli morfar igen och jag vet att han kommer vaka över oss och finnas med oss.
Jag vet också att han skulle säga till mig "men lilla gumman, vad fan ska du sitta och gråta över mig för? Skit i det nu och fortsätt leva ditt liv, ta en öl för mig istället". Och det ska jag göra, visserligen en alkoholfri sådan -men ändå. 

Det är en tuff tid som väntar med resor, till staden där min Pappa bodde, och där jag också till viss del växte upp, bouppteckning och allt annat som ska ordnas. Man vet inte riktigt hur otroligt mycket det är att ta hand om förrän man står där och det är svårt att veta vart man ska börja och vart man sedan ska fortsätta. Jag är enda barnet och allt ligger därmed på mig.

Det är mycket papper som måste tas omhand och ett helt hus som måste rensas, tömmas och städas.

Bloggen kommer därför att få lämnas åt sidan för ett tag som jag skrev igår.

Jag vet att min pappas önskan är att jag fortsätter med min passion och min dröm, vilket är bloggen och företaget, men just nu känns det som att det får komma i andra hand ett tag. Jag ska fortsätta med allt när jag känner mig stark nog och jag ska göra det i min pappas minne.


Tack för att ni finns alla ni fantastiska människor därute. Tack för att ni skänker sådan styrka och omtanke. Tack för era värmande ord. 
Tack för att ni är ni.
Ni är betydelsefulla.

Caroline - http//:stheavenstreet.blogspot.com -

Till minne av min älskade Pappa.

Vila i frid älskade Pappa

Min älskade Pappa Bosse togs ifrån mig i

April 2012. Du är saknad Pappa.

Jag älskar dig.

Idag kom de orden jag har varit så rädd att få höra så länge. Du finns inte längre Pappa. Polisen hittade dig död på golvet hemma i Karlstad, den stad där jag spenderade mycket av min uppväxt. Du hade antagligen fått en hjärtinfarkt.

Älskade Pappa. Jag kan inte förstå att du är borta. Mitt hjärta gråter och jag kan inte ta in att jag aldrig mer får se dig. Du var så glad över ditt andra barnbarn. Det barn som fortfarande växer i min mage. Du fick aldrig se det andra underverket. Men jag är glad att du fick se det första; Izabelle. Jag vet att du älskade henne med hela ditt hjärta och att du var stolt över henne. 

Älskade Pappa....

Jag kan inte förstå att jag inte får höra ditt skratt igen. Att jag inte får höra din röst. Att jag inte får se dig igen.

Det gör så fruktansvärt ont rent ut sagt. Så jävla ont.

Jag fick inte säga farväl. Jag hann inte säga att JAG ÄLSKAR DIG PAPPA igen. Jag hann inte ge dig en sista kram.

Älskade Pappa....

Jag saknar dig. Jag önskar jag fick träffa dig igen.

Vi gick till minneslunden idag och tände ett ljus för dig. Det brinner för dig. Det kommer alltid brinna för dig. Precis som jag alltid kommer älska dig.

Älskade Pappa...

Du kommer aldrig att glömmas. Du är min Pappa och du är viktig för mig. Men du finns inte längre. 

Jag kommer aldrig mer få se dig.

Men du kommer ALLTID att finnas i mitt hjärta.

Farväl älskade Pappa.

JAG ÄLSKAR DIG.

/Din dotter

Till alla er som läser detta; min Pappa togs ifrån mig väldigt hastigt. Jag fick dödsbudet idag och mina tårar vill inte sluta rinna. Jag lägger detta inlägg till min älskade far för jag får aldrig mer prata med honom. Jag hann aldrig säga en sista gång att jag älskar honom.

Jag önskar att jag hade fått göra det. 

Jag tror inte jag behöver säga till er att visa omtanke över familjen. Det förstår ni säkert. Hoppas ni gör det.

Livet kan förändra sig på en sekund och plötsligt har man mist någon man älskar. 

Jag har förlorat min Pappa. Och jag kan aldrig mer få honom tillbaka.

Jag kommer ta en paus från bloggen ett tag nu, hoppas ni förstår och finns kvar när jag kommer tillbaks.

Ta hand om era nära och kära.

Säg orden "Jag älskar dig" ofta.

Man får aldrig en andra chans.

Caroline - http//:stheavenstreet.blogspot.com -

När man inte vill vara som alla andra...

...så väljer man med största säkerhet även en annorlunda bröllopstårta. Och det skulle man väl kunna säga att dessa par har gjort när man ser deras val:

Jojo...

Blev upplyst av min karl att detta är Jabba the hut från Star Wars. Jag tycker nog mer att det ser ut som en bajskorv. Faktiskt. En bajskorv med en svans. Behöver nog inte tillägga mer där.

Intressant val!

What?

Jag vet inte vad detta ska föreställa men ful var den!

Eh?

Galet cool är den även om det kanske inte hade varit mitt förstahandsval...

???

Kanske dags att söka hjälp för spelmissbruk?

Jo men atteeeeeeeee........

Fel uppfattning om hur man spenderar bröllopsnatten?

Väljer man den storleken får man antingen ha sjukt många gäster eller vara omåttligt hungrig!!! Man kan ju dock inte säga annat än att den är originell.

För rymdfantasten?

Hihihihi, kan inte låta bli att gilla denna!

Hur tänkte de här? Nähä....de gjorde inte det.

Bruden har nog missuppfattat själva grejen med bröllop? Eller?

Skulle faktiskt tro att den hamnar i skilsmässokategorin...

Man kan ju definitivt säga att de som valt tårtorna vågar gå sin egen väg i alla fall!

Caroline - http//:stheavenstreet.blogspot.com -

Recept- Lakritscupcakes!!!

Dessa små godingar finns med i Lakritsboken och det är ett av bakverken jag har med där :)

Dessa cupcakes är den perfekta godsaken för lakritsälskaren- salt och söt lakrits som möts i en härlig muffin!!!

Lakritscupcakes med sötlakrits-sirapstopping

125 g smör

2 1/2 dl socker

2 ägg

1 3/4 dl naturell youghurt

4 dl vetemjöl

1/2 tsk bikarbonat

1/4 tsk salt

1/2 dl kakao

3 msk lakritspulver

10-15 bitar hårda lakritskarameller, tex Turkisk peppar, grovt krossade

Glasyr:

90 g mjukt smör

7 1/2 dl florsocker

150 g färskost

1 msk söt lakritssirap

svart pastafärg

Gör så här:

Värm ugnen till 225 grader. Vispa smör och socker luftigt. Tillsätt äggen ett i taget och blanda sedan i youghurten. Blanda ihop vetemjöl, bikarbonat, salt, kakao och lakritspulver i en separat bunke. Vänd ner mjölblandningen i äggvispet. Blanda allt försiktigt och lägg till sist ner det krossade lakritsgodiset.

Ställ ut formar i en muffinsplåt och fyll formarna till 3/4 med smet. Grädda dem längst nere i ugnen i ca 20 minuter.

Glasyr:

Vispa smör och florsocker tills glasyren blir en kräm. Rör sedan ner färskosten. Färga glasyren med svart pastafärg och smaksätt med lakritssirap. Spritsa eller bred glasyren på muffinsen.

Njuuuuuuuut!!!!!

Caroline - http//:stheavenstreet.blogspot.com -